Trevlig helg etc

Pascal i morgon på Hornstull Strand.

Fattig bonddräng

Förmodligen diggade jag den här redan som fyraåring. Emilplattan var en av mina favoritskivor och jag kunde sitta i timmar och lyssna på den med pappas alldeles för stora hörlurar och LP-omslaget i händerna. Men det var först när Christopher Sander spelade in den till sin cd "Hej hå!" förra året som jag lyssnade på den i vuxen ålder. Hans version är ganska långt från Alfreds, men den varma tonen är intakt. Den gör mig väldigt glad, den här låten.

Tomma hyllor i Dexterbutiken

Med tanke på att jag inte betalat en enda krona för något av de Dexteravsnitt jag sett (ja, förutom för bredbandet då, men jag tror inte Com hem kickar upp kosing till Showtime) så ska jag väl inte anmärka på att man försöker slå mynt av vår favoritseriemördare. Men om man nu ska ge Dexter en egen linje husgeråd är väl ett knivset det minsta man kan begära? De har ju inte ens silvertejp eller plastfolie bland accessoarerna.

Tack till Erik för länken.

Unga hjärtan

Om du har möjlighet - inled dagen med Songs for the young at heart. Det är något av det finast man kan höra på internet just nu. Dave Boulter och Stuart Staples från Tindersticks (vilka nyligen släppte ett nytt album) lyssnade efter ljudet av deras barndom och kom fram till att den bland annat lät som när Bonnie "Prince" Billy sjunger "Puff, the magic dragon". Börja morgonen här.

Veckans förebild: G. Joubert

Max von Sydow som G. Joubert i "Tre dagar för Condor". Hundtandsmönstrad rock, hatt, slipover, slips, mustasch och pistol. Så jävla 2010.

Nyårslöfte

Vad ska du göra i år? Börja träna? Sluta röka? Läsa alla delar av På spaning efter den tid som flytt? Janice i San Jose har bestämt sig. Hon ska sjunga varenda Smithslåt innan 2010 är över.

Tjejer med skägg

2010 har börjat bra. Hot Chip, Shout Out Louds, Joel Alme och Pascal har släppt fin musik. Och när La Cienega tar en paus i Tallest man on earth-psykosen lovar jag att han kommer att gå i gång på First Aid Kits album. Eller, lovar och lovar – jag antar att det är så här tjejer med skägg låter i alla fall. Finns även på Spotify.

Handboll hela vägen till helvetet

Om jag såg The XX häromdagen? Såklart inte. Jag var hemma och tittade på handboll. Till och med i något så hopplöst otrendigt som tv-sänd sport kan man göra popkulturella iaktagelser. I kvällens match mellan Polen och Sverige stannade domaren klockan vid 57.04. Sverige låg under med 27-23 och ur högtalarna hördes "Highway to hell". I landskamper hämtar man domarna från ett tredje land för att undvika partiska domslut. Borde man inte ha samma princip vid valet av dj?

Peter LeMarc åker till Mallorca

I Peter LeMarcs bok "100 sånger & sanningen bakom dem" som kom tidigare i år finns många fina historier. Som när LeMarcs dåvarande band Box 81 under sent 70-tal eller tidigt 80-tal får ett gig på Mallorca. Hela sommaren ska de spela på ett av öns hotell. LeMarc var tveksam, men bandkollegan Stefan Livh övertygade med löftet att "Beatles var i Hamburg, Mallorca är vårt Hamburg."

Bandets främsta uppdrag var att se till att gästerna stannade på området och LeMarc tvingades sjunga "Små grodorna" på både svenska och engelska för stupfulla ungdomar som hånglade på plastgräsmattan framför scenen.

"Droppen som fick min bägare att definitivt rinna över var när vi på midsommarafton bussades in till ett diskotek i Palma för att vi skulle spela för svenska charterpensionärer. När jag stod där på scenen och sjöng 'Skära, skära havre' – med Stefan Livh på dragspel och 'Swäwarn' på fiol! – då minns jag att jag tänkte: Det här är fanimej inte Beatles i Hamburg, det här är förnedring, ta mig härifrån!"

Musik för vuxna som fortfarande bryr sig

Jenny konstaterade efter Eldkvarns julkonsert i torsdags att det var trevligt att för en gång skull vara yngst på stället. Sant. Göta Källare var smockfullt av eleganta damer och män i Magnummustascher klädda i polotröja och kavaj.

Eldkvarn var på bra humör och spelningen var strået vassare än förra årets julkonsert på Berns. GK är ju också en bättre konsertlokal.

Roligaste inslaget var nog när Staffan Hellstrand kom upp på scenen och sjöng "Lilla fågel blå" (som visade sig vara mycket, mycket bättre än jag mindes den som). Sångmikrofonerna lade av mitt i låten och under de minuter det tog teknikerna att lösa problemet sjöng publiken refrängen om och om igen. Det var fint.

Skönast var annars ljusteknikern som också spelade trumpet. På vissa låtar sprang han upp på scenen och lämnade ljusbordet till sin kompis. Under några låtar riggade han helt enkelt upp en mikrofon vid ljusbordet och spelade därifrån. Snacka om att hushålla med resurserna.

Nytt från Pascal

Pascal släpper sitt tredje album "Orkanen närmar sig" i januari. De har lagt upp två nya låtar på myspace. Särskilt "Nyår" lovar gott.

"Orkanen närmar sig" är ett vädligt bra namn på en Pascalskiva. Det är precis så de låter – som om något jävligt otäckt snart ska hända. Det verkar kanske inte särskilt trevligt, men det är menat som beröm.

Pascals andra album "Galgberget" finns på Spotify. Första albumet "Förbi fabriken" hittar ni på Klicktrack.

Kentkänsla

Hur bra jag än tycker att Kents nya album är så har den sina negativa sidor. Musik kan ju ha den effekten - den märkliga förmågan att svepa med våra känslor till platser vi inte var redo att besöka.

I "Söndermarken" sjunger Lars Winnerbäck om tandläkarväder och jag vet precis vad han menar. Han skulle lika gärna ha kunnat sjunga Kentväder. Hela november är en enda lång Kentlåt.

Kentvärlden är grå, asfalterad och befolkad av människor som åker tunnelbana under tystnad. Som en Roy Andersson-film utan humorn men med snyggare skådespelare.

Det är loftgångar, regnvått tegel och vampyrbleka kvinnor och män som stryker längs väggarna. Luften är så rå att det inte spelar någon roll hur mycket gore tex och kevlar och skit du har på dig, du känner det ändå. Kentkänslan.

Stan förblöder, allt är stängt
[...]
I ett centrumkors där virvlar snön det blåser snålt
Genom ensamhushållens dubbla lås
Och som Sverige sover villor, skogar, elljusspår
Sextusen vintergransljus mot ensamheten, ensamheten

Fy fan.

För övrigt är "Röd" Kents bästa skiva och Joakim Berg närmar sig i sitt textförfattande de riktigt, riktigt stora inom svenska språket.

Growin' up del 14 - Vi kommer hem igen till jul

Growin' up sover aldrig! Knappt har vi samlat oss efter konserten med David & Goliath och Emma Ringströms inhopp i DJ-båset förrän vi annonserar en extra fin julklapp till er: Musik för vuxna som fortfarande bryr sig. Vi ses fredag 18 december i Pet Sounds bars källare. Tills dess kan ni peppa upp med La Cienega-bloggens jullåtar.

Nytt från Frida Selander

Frida Selander har på sin Myspace lagt upp en låt från hennes kommande album. "Way to love" låter väldigt mycket Västerbotten och väldigt, väldigt bra. I en finare värld skulle Frida sälja en miljard skivor och turnera världen runt med Neil Young som förband.

När man söker efter Frida Selander på Spotify frågar programmet om man menade Frida Sandén. Klicktrack har bättre smak – där finns albumet "Be the Knight". Fysiska skivor går att beställa på Fridas sajt.

Mattias Alkberg skänker lite glädje

Snälla kom och lägg dig här intill mig jag vill skeda. Inte för nåt särskilt, jag har haft en dålig dag. Alla mina grandiosa planer gick i stöpet. Ingenting märkvärdigt, bara haft en dålig dag.
Kom och lägg dig. Snälla, snälla, snälla , snälla håll mig tills jag somnar. Snälla, snälla, snälla, snälla stanna tills vi dör.

Mattias Alkberg "Kom och lägg dig"

Ja, den finns på Spotify.

Lissabonfördraget

Takt & ton – från internet till Europa.

Growin' up del 13 med David & Goliath

På fredag gör den lilla indiefolkorkestern David & Goliath en av sina sällsynta spelningar i Pet Sounds Bars källare. Det är vi som står bakom klubben Growin' up jävligt glada över. Bandet går på vid 21-tiden och spelar en tre-fyra låtar. Resten av kvällen blir precis som vanligt, dvs lite gubb, lite indie, lite naket. Pet Sounds Bar, fredag 27 november, kl 20-01.

Bokslut

Apropå det bland andra Sundbaum håller på med...

För några veckor sedan ägnade jag några nätter åt att slita med en lista över 00-talets bästa album. Västerbottens Folkblad, där jag en gång arbetade som bland annat nöjesjournalist, vill ha med min lista i sitt bokslut över det senaste decenniet. Det är inget jag är stolt över. Eller, jag är ju givetvis smickrad och glad över att Niclas på VF anser att min lista är värd att ha med i beräkningarna. Det är snarare det där med att slita över listan som egentligen inte är något man bör skylta med. Det får en att verka lite för mycket som en av Nick Hornbys skivaffärskompisar i High Fidelity. Även om jag älskar rocken nästan lika mycket som jag älskar min fru är det inte riktigt de killarna man vill hänga i samma gäng som.

Listan fick mig i alla fall att tänka på James Figurine "555666888333" som det var länge sedan jag lyssnade på. Den är med på det fina albumet "Mistake Mistake Mistake" som även innehåller den vackra och sympatiska låten "Apologies". I "555666888333" sjunger Figurine väldigt fint och roligt om att kommunicera med sin käresta via mobiltelefonen för att sedan "I turned off my phone, you did the same / and we fought face to face like it was the nineties again"
Skivan finns på Spotify.

VF har börjat publicera sin sammanställning av listorna här (tre av mina 20 i topp har hittills tagit sig in på listan: BD, Veronica Maggio och Sigur Rós – jo, kanske borde det ha varit "Takk..." som kom med på listan istället för "Hvarf-Heim", menvafan, det kändes som den när jag gjorde listan.)

På folkbladet.nu kan ni också läsa den märkligt fascinerande Underbara Clara-bloggen.

Apropå skivaffärskompisar. Nästa lördag är det skivmässa i Solnahallen. Nån som ska hänga med? Ingen? Säkert?

Mormor

Hej då, mormor. Vi ses i himlen.

Growin' up del 12 - Verklighetens folk

Först: Deportees på Nudiebutiken och sedan Growin' up i PSB:s källare. Ni vet vad som gäller: musik för vuxna som fortfarande bryr sig.