Tomma hyllor i Dexterbutiken

Med tanke på att jag inte betalat en enda krona för något av de Dexteravsnitt jag sett (ja, förutom för bredbandet då, men jag tror inte Com hem kickar upp kosing till Showtime) så ska jag väl inte anmärka på att man försöker slå mynt av vår favoritseriemördare. Men om man nu ska ge Dexter en egen linje husgeråd är väl ett knivset det minsta man kan begära? De har ju inte ens silvertejp eller plastfolie bland accessoarerna.

Tack till Erik för länken.

Handboll hela vägen till helvetet

Om jag såg The XX häromdagen? Såklart inte. Jag var hemma och tittade på handboll. Till och med i något så hopplöst otrendigt som tv-sänd sport kan man göra popkulturella iaktagelser. I kvällens match mellan Polen och Sverige stannade domaren klockan vid 57.04. Sverige låg under med 27-23 och ur högtalarna hördes "Highway to hell". I landskamper hämtar man domarna från ett tredje land för att undvika partiska domslut. Borde man inte ha samma princip vid valet av dj?

Sjung med Jesus

I fredags pratade vi om "Psalmtoppen" och dokumentären "Tidemans straffsprakar". Någonstans här finns en direktlänk. Annars kan man som vanligt gå till lyssningsarkivet, välja fredagen 25 april, blocket 10.30-11.00 och spola fram en sisådär 15 minuter.

Jag borde veta för jag var inte där

Ni hörde det på radio. Nu kan ni läsa krönikan. Den publiceras i en massa tv-bilagor men - i alla fall vad jag vet - inte på nätet. Men Takt & ton går inte att tysta.

Jag borde veta för jag var inte där
Sextiotalet tar aldrig slut. Tusentals dokumentärserier fortsätter att produceras år efter år och de sjunger alla i kör: å, sextiotalet - då framtiden var ljus, musiken nyskapande och sexet fritt. Jaha, ja.

Nostalgin står mig upp i halsen. Inte för att alla serierna är usla - tvärtom är flera av dem välproducerade - och inte heller för att musiken är dålig. Nej, det som irriterar och tråkar ut är den oerhört reaktionära och naiva historiesynen.

"The sixties never actually happened, I should know, cause I wasn't there" som David Sandström sjöng i låten "The Sixties" för några år sedan.

I nu aktuella "Sixties" (SVT2 lördagar 21.00) har Rolf Hammarlund intervjuat några av 1960-talsmusikens största och blandar det med gamla klipp och nytagna bilder från bland annat Motowns Hitsvillestudio i Detroit. Gott så.

Men "Sixties" lider av mer än 60-talsromantik. I varje program får svenska artister som Thomas Ledin och Anne-Lie Rydé uttala sig om artister som John Fogerty och Martha and the Vandellas. Syftet med det hela är oklart och det får dessutom en ofrivillig komisk effekt. Det är ungefär som att låta en politiker i Vällingby stadsdelsnämnd lägga ut texten om John F Kennedys betydelse som president. Den enorma skillnaden i kvalitet och betydelse blir lite för uppenbar.

För övrigt ser jag fram emot Henrik Tidemans dokumentär "Tidemans straffsparkar" (TV8 måndag 22.30). Det verkar vara en minst sagt udda historia.

Att vara med är inte alltid att hålla med

Det är inte bara Strage som ryser av obehag inför SVT:s Psalmtoppen med premiär i morgon (lördag 19/4). Även inbjudna artister deltar med viss tveksamhet. I alla fall Freddie Wadling. Han ska vara med i det andra avsnittet som sänds nästa lördag. Med anledning av det intervjuade jag honom häromveckan.

Vad har du för relation till psalmer?
- När man var liten var man tvungen att lära sig psalmer och sådana saker utantill. Det var inte så jättesnälla lärare om man säger så. Egentligen är det med vissa förebud jag ger mig på det här. Jag gillar inte att sjunga psalmer egentligen. Det är inte min grej.
Hur kommer det sig att du gick med på det ändå?
- Det var min bokare som bokade in mig så det var inte mycket att tjata om (skratt). Jag behöver ju pengarna också. Jag är inte så rik.
Vad tror du Freddie Wadling i Liket Lever (Wadlings punkband under sent 1970-tal) skulle säga om Freddie Wadling som sjunger psalmer i tv?
- Det är ju förskräckligt egentligen. Det är en negation på något sätt. Jag skulle inte gillat det, om man säger så. Jag är inte så förtjust i det nu heller om jag ska vara ärlig. Men när man gör något måste man ändå göra det med en viss känsla. Det finns alltid något i låten som man kan ta fast på.
Om jag tolkar dig rätt så brukar du inte besöka kyrkan och sjunga?
- Nej.

The sixties never actually happened

I dagens radioinslag pratar vi om värmlandspatriotism. Och så tar vi livet av myten om sextitalet. Det var väl på tiden?

Gå hit, välj fredag 11 april, blocket mellan 10.30-11.00 och spola fram till 13.58 så kan ni höra programledaren kalla mig för något jag inte heter. Mycket nöje!

Radio, krönika etc

I fredags pratade jag om "Kungamordet" i radio. Om inte länken funkar kan man gå till arkivet, välja fredag 15 februari och klicka på blocket mellan 10.30-11.00 och spola fram en kvart eller så.

Jag har även skrivit en krönika om serien som publiceras i diverse tv-bilagor, men inte, i alla fall vad jag vet, på nätet.

Btw, "Kungamordet" börjar i kväll (måndag 18 februari) på SVT1 20.30

Slå tillbaka där det smärtar som mest

Vill man berätta för mycket riskerar man att inte säga något alls. "Kungamordet" balanserar på gränsen. Det handlar om spelet bakom rikspolitikens kulisser, om hederskulturer och hustrumisshandel. Men den röda tråden är tillräckligt stark för att hålla ihop historien.
Precis som i "Kronprinsessan" handlar det om kön och makt. Då åkte Charlotte Ekeblad (Alexandra Rapaport) på smällar som nybakad miljöminster. Kvinnorna i "Kungamordet" får ta emot stryk i traditionell form.
Här finns Linda (Marie Richardson) som misshandlas av sin man och Yasmine (Sheraye Esfandyari) som tampas med släktens dåraktiga föreställningar om hur en ung kvinna bör bete sig.
Men "Kungamordet" är inte en katalog över kvinnliga offer. Det handlar snarare om att lära sig att stolt slå tillbaka där det smärtar som mest.
Någon som kan den konsten är Elisabeth Meyer. Suzanne Reuter är fenomenal i rollen som en svensk järnlady. Elisabeth Meyer är den listigaste och giftigaste av alla politiska högdjur. Så fort hon är med i bild höjs kvaliteten på "Kungamordet". Det får en att längta efter en serie med henne i centrum.
Och den kommer förmodligen. Hanne Vibeke Holsts (vars romaner ligger till grund för både "Kronprinsessan" och "Kungamordet") nästa bok i serien heter "Drottningoffret". De får jobba hårt för att fälla Elisabeth Meyer.

Att prata bakom någons rygg

Sigge Eklund och Claes de Faire samlar Stureplansintelligentian och gör intelligent kvällstidningbilaga i TV8:s "Frånvarande" som startar i morgon (lördag 26/1 kl 20).

Upplägget är som följer: fyra personer som gillar att höra sin egen röst bjuds in för att spekulera och skvallra kring en känd person. I första avsnittet - som förhandsvisandes i en våning vid Stureplan i går kväll - var föremålet för samtalet Runar Sögaard.

Och det var ganska kul. Det är inte revolutionerande tv, jag slog inte kullerbyttor av lycka på väg hem, men det var underhållande. De lyckades ta skvaller till en mer intressant nivå än Klick. Mest minnesvärd är nog Alex Schulmans avslöjande om Runars penis.

Angående det här med att föra ett samtal

I dagens röster i radio om tv avhandlas kommande samtalsprogrammen Beckman, Ohlson & Can och Frånvarande. Dessutom lovar jag att se på handbolls-EM i helgen.

Gör så här: gå till lyssningsarkivet, välj fredag 18 januari, blocket 10.30-11.00 och spla fram nio minuter och femtio sekunder. Mycket nöje!

Du vet... det är ju så här kullar och sånt där

I dagens radioprat om tv hyllar jag Glenn Close i "Damages" (de två första avsnitten går i repris på TV3 i kväll kl 23.25 och de finns med största sannolikhet på en server i närheten av dig) och "Brotherhood" (börjar på SVT fredag 11/1) och berättar för Jenny Tiblin och lyssnarna att det finns backar i San Francisco. S'att.

När länken tagits bort kan man gå till Lyssna igen, välja fredag 4 januari och blocket mellan 1030-11.00 och spola fram cirka 11 minuter och 30 sekunder.

Jannes juliska

Nyhetstorka till jul? Jo, tjenare. Rapports andranyhet i morgonsändningarna är att Jan Malmsjö återigen haft ett utbrott mot Mikael Persbrandt. Det ska tydligen ha skett i gårdagens upplaga av programmet "Eftersnack". Jan Malmsjö fräser om "avhopparen" som "pissar på oss" och kvider "nej, inte hans namn" och gör ett korstecken med fingrarna när programledaren nämner Persbrandt. Och hela Sverige, Europa, världen, ja hela jävla universum, tänker "o, tack Jan Malmsjö och tack Gud för att det finns folk som Jan som slår näven i bordet och säger ifrån och står upp för den lilla människan, för dig och mig, vi vanliga, när ormen Persbrandt förråder oss genom att säga upp sig från den heliga nationalscenen. Han borde få springa gatlopp, steglas, kölhalas och klippas bort ur alla Beckfilmer".

Dexter - en vän som vill dig väl

Tonight's the night. And It's gonna happen again and again. Has to happen. It's not what I want, but what I want doesn't matter. De sista två avsnitten av Dexters andra säsong läckte i kväll.

Den andra säsongen har stundtals kunnat mäta sig med den första. Den intressanta är väl här att berättelsen om Dexter blir djupare. Likt sista säsongen av "Sopranos" har de senaste avsnitten av Dexter även erbjudit en större förståelse för att huvudpersonen inte är en särskilt trevlig kille. Fast det kanske bara är jag. Min kollega James – en tv-junkie utan dess like och ett levande uppslagsverk när det gäller serier – sa redan under första säsongen att det visserligen var ett mycket välgjort och välspelat drama, men att han hade lite svårt för det här med att huvudpersonen skulle vara en sympatisk seriemördare. Och det är väl en helt rimlig reaktion. Men samtidigt. Det är "Dexter". Och jag tänker inte be om ursäkt. Nu ska jag se sista avsnittet.

Bosse Ringholms dolda talanger

I morgon (lördag 24/11) börjar Felix Herngrens nya serie "Sanningen bakom" på TV3. Herngren leker Janne Josefsson och uppdraget är att avslöja skandaler om kända svenskar. Först ut är före detta justitieministern Tomas Bodström.

Nu skulle det här kunna bli pinsamt fånigt. Och det finns väl risk för att det blir det också. Men inslaget om Tomas Bodström är faktiskt riktigt, riktigt roligt. De ständiga referenserna till Bodström som förra regeringens pretty boy är kul. Där finns också en forskare som är väldigt rolig. Men den verkliga skrällen levereras av Bosse Ringholm. Den allmänna uppfattningen om den mannen är ju att han är den tråkigaste människan på Jorden. Att linslusen Leif Pagrtosky ställde upp i programmet är väl ingen överraskning. Men att Bosse Ringholm gör det och dessutom gör bra ifrån sig är väldigt roligt att se.

Läs min intervju med Felix Herngren här.

En ärlig man

I kväll tittar vi på det här.

Edit: Länken är inaktuell. Texten följer nedan.

En ärlig man

Musikbyråns reportage om Bill Withers inleds med ett klipp ur något amerikanskt tv-program från 1970-talet. Han ska snart spela sin största hit och berättar om varför han skrev den.

- Kvinnor är mycket bättre på att erkänna att de förlorat något än män. Kvinnor kan säga "jag älskade honom, jag älskade honom verkligen. Men han lämnade mig. Varför lämnade han mig?" Män i samma situation säger oftast något i stil med "jag är glad att bruden stack, man". Fast det inombords känns som om de ska dö. Så för en gång skull skulle jag vilja förbigå mitt eget manliga ego. Så då skrev jag...

Så börjar han sjunga "Ain't no sunshine". För oss med ett lite för romantiskt förhållande till musik (och livet i allmänhet – de två förhållningssätten går oftast hand i hand) är det helt fantastisk tv.
Musikbyrån kan vara riktigt, riktigt bra. Likt "Kobra" tar de både sina tittare och ämnen på allvar. Och Magnus Bronis entusiasm gör mig alltid lika glad.

"Musikbyrån" vill vara moderna och uppdaterade men har vett nog att inse tv-mediets begränsningar som förmedlare av det allra senaste i en tid då de senaste låtarna finns på en blogg runt hörnet flera månader innan de kommer till en skivaffär. Om de ens kommer dit över huvud taget. Att likt "Musikbyrån" satsa på att berätta historier i reportage som får ta tid är helt rätt väg att gå.
Bill Withers är givetvis så långt ifrån sista skriket som man kan komma. Han sa upp bekantskapen med musikbranschen i mitten av 1980-talet. Sedan dess har han vid ytterst fåtal tillfällen synts i media. Men reportern Svante Lodén fick honom att prata. Det tackar jag för.

Programmet finns på SVT play.

Sonja Åkesson

Just nu går Eva Beckmans porträtt av Sonja Åkesson i repris på SVT. Men ni har förmodligen bättre saker för er än att se på tv. Men i morgon, när chefen vänder ryggen till, kan ni ta den här vägen till SVT play och titta på en fin film.

Eller så kan ni gå till biblioteket och leta fram Sonja Åkessons dikt "Självbiografi". Det är det bästa som någonsin har skrivits på svenska.

Tisdagskväll i Gröndal

Saker att göra innan man dör:

• Se "Den där Mary". Check.
• Se Jonathan Richman live. Inte än. Fan också.

Tvätta bort din sura min

Vid sidan av popkulturens allfarvägar pågår märkliga och fascinerande saker. Det kan vara på sin plats att stanna till, kliva ur och se sig omkring.

Häromveckan i "Fråga doktorn" påpekade tv-läkaren Gunilla Hasselgren vikten av att tvätta händerna. Hon visade till och med hur man ska göra. I ett inslag står hon vid ett handfat på en toalett i TV-huset och tvättar händerna och berättar samtidigt vad det är hon gör.

Fantastiskt.

Nu skulle man ju kunna ironisera och göra sig till. Tänka: Herregud vad dumma de är, människorna. Eller så kan man le på ett varmt och fint sätt och fascinerad konstatera att det fortfarande finns enklaver inom statstelevisionen som tar sitt folkbildande uppdrag på väldigt stort allvar.

Detaljer

Kom igen nu. Såg ni Labyrint ikväll? Nähä. Det är er förlust. Och det intelligenta svenskspråkiga dramats. Det kommer dröja innan TV4 plöjer ned femtio miljoner i en smart dramaserie igen. Och SVT - även om de verkar enligt andra spelregler än de kommersiella kanalerna - tänker sig nog för innan man gör en lika ambitiös satsning som "Upp till kamp". (Lite siffror och uttalanden här)

I alla fall. Det finns mycket att tycka om med Labyrint. Detaljerna till exempel. Att kvacksalvaren Göran Bolinder har en rosa bandet på kavajslaget. Och att det hänger ett inramat fotografi av kungen i Fredrik Hermelins lidingövilla. Takt och ton gör tummen upp.

Mer magi från HBO

Jag har inte riktigt fattat vad det här är än, men det verkar väldigt spännande. Tack Micke för tipset!

Takt & ton går kapitalets ärenden

"Nu visar TV4 på begäran från just tittarna de två första avsnitten i repris, både vart och ett för sig och som dubbelavsnitt."

Pressmeddelandet från TV4 är inte så lite desperat. Hänvisningar till tittarnas begäran ska i de flesta fall läsas "aj fan, det var ju inte så många som tittade första gången så vi kör det några gånger till". Programmet är TV4:s "Labyrint". Det första avsnittet som sändes i torsdags sågs av 775 000 istället för de 800 000 man hade hoppats på.

Eftersom "Labyrint" är förvånansvärt lovande så väljer vi på Takt & ton att hjälpa TV4 på traven. Vi vill att TV4 ska fortsätta satsa på bra drama och därför vill vi att ni, kära medborgare, ska titta på Labyrint.

Tiderna som gäller är följande:
Ikväll onsdag 17 okt kl 22.35 - repris av del 1
Torsdag 18 okt kl 21.00 - del 2
Lördag 20 okt kl 23.25 - repris av del 1 och 2
Tisdag 23 okt kl 22.35 - repris av del 2