Veckans förebild: G. Joubert

Max von Sydow som G. Joubert i "Tre dagar för Condor". Hundtandsmönstrad rock, hatt, slipover, slips, mustasch och pistol. Så jävla 2010.

Kentkänsla

Hur bra jag än tycker att Kents nya album är så har den sina negativa sidor. Musik kan ju ha den effekten - den märkliga förmågan att svepa med våra känslor till platser vi inte var redo att besöka.

I "Söndermarken" sjunger Lars Winnerbäck om tandläkarväder och jag vet precis vad han menar. Han skulle lika gärna ha kunnat sjunga Kentväder. Hela november är en enda lång Kentlåt.

Kentvärlden är grå, asfalterad och befolkad av människor som åker tunnelbana under tystnad. Som en Roy Andersson-film utan humorn men med snyggare skådespelare.

Det är loftgångar, regnvått tegel och vampyrbleka kvinnor och män som stryker längs väggarna. Luften är så rå att det inte spelar någon roll hur mycket gore tex och kevlar och skit du har på dig, du känner det ändå. Kentkänslan.

Stan förblöder, allt är stängt
[...]
I ett centrumkors där virvlar snön det blåser snålt
Genom ensamhushållens dubbla lås
Och som Sverige sover villor, skogar, elljusspår
Sextusen vintergransljus mot ensamheten, ensamheten

Fy fan.

För övrigt är "Röd" Kents bästa skiva och Joakim Berg närmar sig i sitt textförfattande de riktigt, riktigt stora inom svenska språket.

Offentlig avrättning av rocken

Man kan lita på Colin Nutley. Som den hipster han är ligger han alltid några steg före. När Takt och ton bestämmer sig för att det är dags att återuppliva rocken genom bland annat klubben Growin' up kontrar Colin Nutley med slå in sista spiken i kistan. Tack så jävla mycket.

Trailer här.

Lokkos analys här.

Tisdagskväll i Gröndal

Saker att göra innan man dör:

• Se "Den där Mary". Check.
• Se Jonathan Richman live. Inte än. Fan också.

Hej då Tony Wilson

Allt är precis som vanligt, en söndag i augusti och så får jag reda på att Tony Wilson är död. Han gick bort i en hjärtattack i fredags efter att ha kämpat mot cancer under en längre tid.

Tony Wilson var bara 57. Det är förbannat jävla orättvist.

Om ni inte gjort det så se den mycket vackra, roliga och oerhört inspirerande "24 hour party people". Har ni gjort det så se den igen. Det är världens bästa film om musik.

Tre vänner skildrar tre gangsters

Idag blev det klart att Tre vänner köper optionen på att göra film av Jens Lapidus roman "Snabba cash" (som jag skrev om här). Det är inte klart än om det blir en tv-serie eller en film, men rörliga bilder blir det i alla fall.

Att romanen skulle filmatiseras på ett eller annat sätt var det väl aldrig någon tvekan om. Det är en historia som går utmärkt att berätta i rörliga bilder. Att boken blev en succé gjorde det ännu mer troligt. Hur resultatet blir är en helt annan femma. Svensk film är alltid ett högriskprojekt. Allt för ofta går det åt helvete.

Men jag väljer att vara optimist. Jag hoppas till och med på Arn-filmerna, fast jag borde veta bättre. Vad gäller "Snabba cash" så är valet av skådespelare för de tre huvudrollerna extremt viktigt. Realtid.se föreslår "Ola Rapace som torpeden Mrado Slovovic, Dogge Doggelito som ÖsterÅker-rymmaren Jorge Salinas Barrio och Alexander Skarsgård som brat-rookien Johan Westlund." Jens Lapidus säger diplomatiskt "Det låter väl bra. Jag gillar dem." Jag svarar: nej, nja och kanske.

Ola Rapace skulle få trycka i sig några års konsumtion av ryssfemmor för att fylla ut Mrados kostym. Dogge är rappare, inte skådis. Med tanke på att svenska skådespelare är ett högriskprojekt i sig bör man väl inte söka sig ut på ännu tunnare is. Å andra sidan är det kanske just det man ska göra. Steve Van Zandt hade ingen erfarenhet av skådespeleri när han fick rollen som Silvio Dante i Sopranos. Och Dogge var ju med i "Förortsungar" (som jag av förklarliga skäl inte har sett). Alexander Skarsgård är väl den ende av de tre som faktsikt skulle funka. Han skulle nog kunna gestalta JW:s spelade säkerhet – som en katt utklädd till hermelin. Men den kallt beräknande knarklangaren? Eller den sorgsne pojken som söker sin förlorade storasyster? Ja, kanske. Så länge vi slipper dubbade tyskar är projektet en bit på väg.

Jag får fundera lite till och komma med mina egna förslag på skådespelare.