Valupptakt

Min gode vän Peter Backlund har nyligen lanserat det första steget till en svensk variant av Real clear politics: Opinion 2010

Vilken toppdomän är du?

En sak till bara. Sen kan vi lämna den norske pastorn bakom oss. Vilken Runar är du?

Runar

eller

Runar

Hej då Schulmania

Här blandar vi högt och lågt. Igår ett adjö till Tony Wilson och idag ett farväl till Schulmania. Men att Calle Schulman slutade blogga var trots allt söndagens kulturhändelse. Schulmania har varit sommarens roligaste läsning. Till skillnad från de två andra Schulmännen - Alex och Katrin - har Calle varit konsekvent i odlandet av sin bloggpersonlighet. Som det är väldigt svårt att ta helt på allvar, men också omöjligt att avfärda som bara ett skämt. Schulmania är en sån typ som är fascinerande och underhållande i text, men kanske inte den man vill ha som vän.

Slutat blogga, förresten. Jag har svårt att tro att han inte väldigt snart dyker upp på en annan blogspot-adress. Att han kommer synas och föra ett jävla oväsen är i alla fall helt klart. Han skulle förmodligen upphöra att existera utan uppmärksamheten.

Och fatta det här: enligt Bloggportalen har Schulmania 116 162 besökare. Det är en jävla massa klick. Det sista inlägget på bloggen hade senaste jag kollade 647 kommentarer. Snubben kan det där med marknadsföring.

Näthat

Bengt Ohlssons krönikor i DN på stan brukar vara underhållande läsning. Dagens spalt är lika välskriven som vanligt, men ämnesvalet är lite trist. Benke ger sig på internet i allmänhet och wikipedia och bloggosfären i synnerhet. Krönikan är trist på ett typiskt kvällstidningsmanér: vi skriver om sådant som folk redan vet och redan tycker men vi formulerar det lite bättre. Krönikan känns som ett resultat av idétorka. En standardtext att dra fram ur rockärmen när skrivkrampen tar över.

Men. Bortsett från krönikans unkna tendens så finns där en snygg liknelse vad gäller bloggar:

I Martin Scorceses "King of comedy" har Rupert Pupkin byggt en pratshowstudio i sin källare, med dockor som gäster och sidekicks och en fondtapet bestående av skrattande ansikten. I bloggarna sitter Ruperts ättlingar i miljontal och Leker Tidning eller Leker Bok, och de gör det gravallvarligt och självtillräckligt och har kopplat upp sig till andra Rupertar och ägnar dagarna åt att bekräfta varandra och idissla sina trivialiteter till en allt vattnigare välling.

Det är ju en dyster bild Bengt Ohlsson ger av bloggosfären. Formulerad von oben i DN-skrapan dessutom. Men ändå en liknelse som både är smart och stämmer väl överens med det många av oss sysslar med på nätet.

Å andra sidan. "Leker tidning" och "idissla trivialiteter" är lite väl tunga stenar att kasta i ett glashus som DN på stan. Särskilt med tanke på att Bengt Ohlsson aktuella spalt är ett utmärkt bevis på att det går att göra det i klassiskt pappersformat.