Det är som att komma hem till någon man fattat tycke för och upptäcka att vederbörandes skivsamling består av Eva Cassidy-samlingar och diverse MTV-r&b. Nikas Ekdals "I döden dina män" är en stor besvikelse. Inte bara det - det är nog den konstigaste bok jag läst på länge. Särskilt med tanke på författaren.
Här har vi en av landets skarpaste ledarskribenter som säger upp sig från DN och debuterar som romanförfattare med en politisk thriller. Utgångspunkterna idealiska. Förväntingarna orimliga. Men ett sådant smärtsamt magplask hade jag aldrig kunnat föreställa mig.
"I döden dina män" är Stieg Larsson och Camilla Läckberg som röker crack medan de skriver en svensk Da Vinci-koden. Det är en osannolik konspirationshistoria som sräcker sig från 1600-talet fram till i dag och inbegriper en samling mörkermän som likt James Bondskurkar vill spränga Jorden i bitar av någon...ehh, anledning.
Till Ekdals försvar ska sägas att han inte skriver helt illa - ibland. Och han har gjort sin research. Utläggningarna om Sveriges utveckling och sambanden mellan historia och nutid är nog så intressanta - men det är en annan bok. Ekdal vill alldeles för mycket. Och han tar - bokstavligt talat - i för kung och fosterland. Det bär inte långt. I ärlighetens namn ingenstans. Jag skäms när jag läser "I döden dina män".
Lustigt nog figurerar ett fartyg i berättelsen som heter Ikaros.
Förhoppningsvis brände inte Ekdal allt på "I döden dina män". Jag hoppas att det finns en författare i honom som kan skriva en politisk thriller värdig den Ekdal som med sina signerade söndagsledare både underhållit och inspirerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar