Fattig bonddräng

Förmodligen diggade jag den här redan som fyraåring. Emilplattan var en av mina favoritskivor och jag kunde sitta i timmar och lyssna på den med pappas alldeles för stora hörlurar och LP-omslaget i händerna. Men det var först när Christopher Sander spelade in den till sin cd "Hej hå!" förra året som jag lyssnade på den i vuxen ålder. Hans version är ganska långt från Alfreds, men den varma tonen är intakt. Den gör mig väldigt glad, den här låten.