Umeå is mine and it owes me a living

Vi firar tio år den här hösten. Ett decennium. Hoppla. Tiden går fort när man har roligt. Nationshuset, Corona, Kamenski, Scharinska, Blå, Rex, Rådhuskällaren, la difference, Svensktoppen Soundsystem, Community, The Casbah, Klubb Pingvin, Umeå Open etc etc. Genom historien mot framtiden. Men. Don't look back. Vår bästa tid är nu.

Andreas Terner tog äntligen hip hopen till Shape up. Det var ett förbannat trevligt samarbete. Hans låtlista finns på VK-bloggen. Andreas Terner har även en klubb på gång. Håll utkik efter Livin Lavish i januari. Tror det blir på TC.

Och så har lät det när jag spelade:

Kapersky - Spitzer
Like Whoa - Oh I Like (Whitenoise remix)
The Doors - The End (Dirty South Remix)
Michael Jackson - Thriller (Laidback Luke RMX)
Purple Crush - Fuck the DJ (Tuff Wheelz Remix)
Indochine - Ladyboy (Frantic remix)
New Young Pony club - The Bomb (Kaos disco bomb extended dub)
Cassius - Cassius 99
Dubfire - Roadkill (Mylo remix)
Goose - Black Gloves
New Order - Bizarre Love Triangle (Shep Pettibone Mix)
Boys Noize - Don't believe the hype (Surkin remix 1)'
Justice - Phantom
Tiga - You gonna want me
Basement Jaxx - Where's your head at
Eurythmics - Here comes the rain again (Freemasons remix)
Cicada - Things you say (Dirty South Remix)
Adam Tensta - They wanna know
Depeche Mode - Something to do (Black Strobe Alternative Mix)
Röyksopp - Whate else is there? (Vitalic remix)
Mr. Suitcase - While We're Learning to Forget
Schanell - Can't Wait
Bag Raiders - Fun Punch
Bump'n'grind - Teardrops (Ext Electro Tech Mix)
TEPR - Minuit Jacuzzi (DatA remix)
Muttonheads _ Make Your Own Kind Of Music
Sebastian - Ross Ross Ross
Black Strobe - Italian Fireflies
Gesang, Paape & Superpitcher - We Love
Maskinen - Alla som inte dansar
Kocky feat Jens Lekman & Rosanna - Be part of it all
New Order - Blue Monday
Honeydrips - (Lack of) Love will tear u apart (The Embassy way)
Ratata - Jackie

Minnesbilder

Oskars bilder från Shape up! 071124 finns här.

The kids at the club

Lördagens trevligaste och snyggaste gäster: John och Tina.

Bosse Ringholms dolda talanger

I morgon (lördag 24/11) börjar Felix Herngrens nya serie "Sanningen bakom" på TV3. Herngren leker Janne Josefsson och uppdraget är att avslöja skandaler om kända svenskar. Först ut är före detta justitieministern Tomas Bodström.

Nu skulle det här kunna bli pinsamt fånigt. Och det finns väl risk för att det blir det också. Men inslaget om Tomas Bodström är faktiskt riktigt, riktigt roligt. De ständiga referenserna till Bodström som förra regeringens pretty boy är kul. Där finns också en forskare som är väldigt rolig. Men den verkliga skrällen levereras av Bosse Ringholm. Den allmänna uppfattningen om den mannen är ju att han är den tråkigaste människan på Jorden. Att linslusen Leif Pagrtosky ställde upp i programmet är väl ingen överraskning. Men att Bosse Ringholm gör det och dessutom gör bra ifrån sig är väldigt roligt att se.

Läs min intervju med Felix Herngren här.

Jag kan trösta dig älskling

Nu när vi ändå har ångan uppe. Det här är en av de finaste musikupplevelserna jag har haft. Det var på Studion i Umeå (fast jag tror klippet är inspelat någon annanstans), en fin kväll med Klungan och ett utmärkt band. Men det var först när Lovisa Nyström tillsammans med bland andra David Sandström tog ton i Wilcos "Jesus etc" som det brände till. Och jävlar vad det brände till.

Lovisa Nyström har för övrigt en utmärkt liten orkester tillsammans med sin bror Jakob (som även sjunger i Isolation Years). De kallar sig Two White Horses och verkar av sin myspace att döma ha specialiserat sig på covers. Där finns bland annat en mycket fin version av "Super Trouper".

... under mitt paraply

Och där tog Montt Mardié plats på Parnassen. Briljant. Intelligenta covers av detta slag – som inte är ironiska, det vägrar jag tro om Montt Mardié – skulle jag ägna en karriär åt om jag kunde.

På med rullskridskorna

Kocky, Andreas Terner, Magnus, Nina och jag. Kan bli bra. Riktigt bra. Ses på Shape up på lördag!

Five days you work
One whole day to play
Come on everybody, wear your rollerskates today
It's Saturday
De la soul "A roller skating jam named 'Saturdays'"

Tough guys don't dance

När vi var små och kallade varandra för cp var det alltid någon som sa "man ska inte säga så, cp är faktiskt en sjukdom". Jag vet inte vad den medicinska definitionen på cp är, men i övrigt är det en helt rimlig åsikt. En liknande invändning skulle kunna användas mot Alla som inte dansar är våldtäktsmän. Det är ju inget roligt med våldtäkter - följaktligen bör man inte skoja till en låt genom att kalla folk som inte dansar för våldtäktsmän.

Men det är ju en förbannat bra låt. Dessutom har Maskinen en poäng. Jag har svårt att tänka mig en våldtäktsman med känsla för rytm. Eller glädje. Men Alla som inte dansar är våldtäktsmän är nog inte ämnad för diskussion. Det handlar bara om en bra låt som det är kul att dansa till. Den kan ses som en uppmaning i stil med Dogges "alla som inte hoppar nu är rasister" på den tiden då han frontade Latin Kings och innan han blev svensk rapmusiks motsvarighet till Galne Gunnar.

Så. Tänk på det nästa gång du är ute, Järn-Hans. Stå inte där med armarna i kors. Dansa din djävul.

En ärlig man

I kväll tittar vi på det här.

Edit: Länken är inaktuell. Texten följer nedan.

En ärlig man

Musikbyråns reportage om Bill Withers inleds med ett klipp ur något amerikanskt tv-program från 1970-talet. Han ska snart spela sin största hit och berättar om varför han skrev den.

- Kvinnor är mycket bättre på att erkänna att de förlorat något än män. Kvinnor kan säga "jag älskade honom, jag älskade honom verkligen. Men han lämnade mig. Varför lämnade han mig?" Män i samma situation säger oftast något i stil med "jag är glad att bruden stack, man". Fast det inombords känns som om de ska dö. Så för en gång skull skulle jag vilja förbigå mitt eget manliga ego. Så då skrev jag...

Så börjar han sjunga "Ain't no sunshine". För oss med ett lite för romantiskt förhållande till musik (och livet i allmänhet – de två förhållningssätten går oftast hand i hand) är det helt fantastisk tv.
Musikbyrån kan vara riktigt, riktigt bra. Likt "Kobra" tar de både sina tittare och ämnen på allvar. Och Magnus Bronis entusiasm gör mig alltid lika glad.

"Musikbyrån" vill vara moderna och uppdaterade men har vett nog att inse tv-mediets begränsningar som förmedlare av det allra senaste i en tid då de senaste låtarna finns på en blogg runt hörnet flera månader innan de kommer till en skivaffär. Om de ens kommer dit över huvud taget. Att likt "Musikbyrån" satsa på att berätta historier i reportage som får ta tid är helt rätt väg att gå.
Bill Withers är givetvis så långt ifrån sista skriket som man kan komma. Han sa upp bekantskapen med musikbranschen i mitten av 1980-talet. Sedan dess har han vid ytterst fåtal tillfällen synts i media. Men reportern Svante Lodén fick honom att prata. Det tackar jag för.

Programmet finns på SVT play.

Sonja Åkesson

Just nu går Eva Beckmans porträtt av Sonja Åkesson i repris på SVT. Men ni har förmodligen bättre saker för er än att se på tv. Men i morgon, när chefen vänder ryggen till, kan ni ta den här vägen till SVT play och titta på en fin film.

Eller så kan ni gå till biblioteket och leta fram Sonja Åkessons dikt "Självbiografi". Det är det bästa som någonsin har skrivits på svenska.

Tisdagskväll i Gröndal

Saker att göra innan man dör:

• Se "Den där Mary". Check.
• Se Jonathan Richman live. Inte än. Fan också.

Tvätta bort din sura min

Vid sidan av popkulturens allfarvägar pågår märkliga och fascinerande saker. Det kan vara på sin plats att stanna till, kliva ur och se sig omkring.

Häromveckan i "Fråga doktorn" påpekade tv-läkaren Gunilla Hasselgren vikten av att tvätta händerna. Hon visade till och med hur man ska göra. I ett inslag står hon vid ett handfat på en toalett i TV-huset och tvättar händerna och berättar samtidigt vad det är hon gör.

Fantastiskt.

Nu skulle man ju kunna ironisera och göra sig till. Tänka: Herregud vad dumma de är, människorna. Eller så kan man le på ett varmt och fint sätt och fascinerad konstatera att det fortfarande finns enklaver inom statstelevisionen som tar sitt folkbildande uppdrag på väldigt stort allvar.

Krogshow med Klasa

Jag och mamma och brorsan var och lyssnade på Klas Östergren när han lanserade "Gangsters". Östergen och hans förläggare höll ett samtal inför ätande publik högst upp i NK. Ungefär som en krogshow fast utan storband och Nanne Grönwall.

Fast det är klart, Ernst Brunner pratade om sin roman om Karl XII samma kväll, så lite Nanne blev det ändå.

När maten var uppäten och samtalen slut såldes och signerades böcker. Jag och brorsan köpte "Gangsters" till farsan och Östergren skrev "Från en gangster till en gentleman". Han gav mamma en komplimang också.

Östergren är en sådan författare som jag gärna skulle hamna bredvid vid en bardisk. Så som folk gör lite då och då i hans romaner. Han verkar vara en skön prick. Å andra sidan skulle jag inte kunna hejda mig från att inleda förhör om vad som hänt på riktigt och hur det gick sen och andra dumheter. Och så skulle det blir pinsamt och ovärdigt och allmänt jobbigt.

Ja, ja. Så är det.

Jag började läsa "Orkanpartyt" häromdagen. Det är ingen "Gentlemen", men den verkar ganska bra. Jag gillar efter katastrofen-scenariot. Och den lågmälda tonen.

Stora ord

Jag avundas inte Anders Nunstedt när han måste sätta betyg och kommentera varenda jävla låt under Kents konsert. Jag har full förståelse för att det inte är lätt. Men vad fan betyder "Episkt hård hitdisco"?

Down In The Tube Station At Midnight

Ensam på en folktom tunnelbaneperrong klockan 23.36 en söndag är det lätt att få för sig att man är med i ett brittiskt socialrealistiskt drama. Med A mountain of one i iPoden som ljudspår är det bara perrongens form som avslöjar var man befinner sig.

"Collected works" är höstens finaste skiva.

Låt gå för en kliché: den vackraste brittiska popen har alltid haft en sliten tegelfasad och ett bolmande kolkraftverk som fond. Skönheten som en reaktion mot misären. Som en protest.

På en trist tunnelbaneperrong en söndag klockan 23.36 är den en trofast kamrat. Den lovar ingenting. Förutom att låta sig lyssnas på igen. Ibland är det nog.

Så ska det låta

Det här vill jag höra. Nu. För alltid. Det måste vara världens vackraste musik.

Detaljer

Kom igen nu. Såg ni Labyrint ikväll? Nähä. Det är er förlust. Och det intelligenta svenskspråkiga dramats. Det kommer dröja innan TV4 plöjer ned femtio miljoner i en smart dramaserie igen. Och SVT - även om de verkar enligt andra spelregler än de kommersiella kanalerna - tänker sig nog för innan man gör en lika ambitiös satsning som "Upp till kamp". (Lite siffror och uttalanden här)

I alla fall. Det finns mycket att tycka om med Labyrint. Detaljerna till exempel. Att kvacksalvaren Göran Bolinder har en rosa bandet på kavajslaget. Och att det hänger ett inramat fotografi av kungen i Fredrik Hermelins lidingövilla. Takt och ton gör tummen upp.