
"Collected works" är höstens finaste skiva.
Låt gå för en kliché: den vackraste brittiska popen har alltid haft en sliten tegelfasad och ett bolmande kolkraftverk som fond. Skönheten som en reaktion mot misären. Som en protest.
På en trist tunnelbaneperrong en söndag klockan 23.36 är den en trofast kamrat. Den lovar ingenting. Förutom att låta sig lyssnas på igen. Ibland är det nog.
2 kommentarer:
Oj vad fint! Som en hammare på hjärtklaffen liksom.
/K.
Tack! Det var ungefär så det kändes
Skicka en kommentar