Jens Lapidus "Snabba cash" är en pageturner i klass med Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor". Jävlar vad undan det går. Rappt, korthugget och hårdkokt. Men med en mänsklig kärna. Framförallt är det trovärdigt. Mina insikter i Stockholms undre värld är minst sagt begränsade, men jag får intycket av att Jens Lapidus har gjort sin research. Fiktionen funkar i alla fall. Jag tror på det "Snabba cash" vill berätta.
Det är också tacksamt att i en svensk deckar/thriller få slippa medelålders, manliga, smått deprimerade snutar som dricker rödvin och lyssnar på opera.
Apropå hårdkokt. George P Pelecanos kriminalromaner brukar hyllas i svensk press. Företrädevis av skribenter som har ett populärkulturellt intresse. Musikreferenserna i Pelecanos böcker brukar lyftas fram. När jag och Gunilla åkte till Washington DC i somras – där Pelecanos böcker utspelar sig – tänkte jag att det kunde vara kul att läsa något av honom. Det blev "Ett djävulskt pris". När jag efter ett trettiotalsidor kom fram till passage där författaren beskriver en ruffig restaurang i en upprustad och lyxig del av staden som ett "födelsemärke på en vacker kvinnas rumpa" visste jag inte om jag skulle vika mig dubbel av skratt eller bara lägga ifrån mig boken. Det blev det senare.
I alla fall. Jens Lapidus "Snabba cash". Finns på pocket. Läs den.
1 kommentar:
Det var åt födelsemärket på rumpan.
Skicka en kommentar