Vilken toppdomän är du?

En sak till bara. Sen kan vi lämna den norske pastorn bakom oss. Vilken Runar är du?

Runar

eller

Runar

Att prata bakom någons rygg

Sigge Eklund och Claes de Faire samlar Stureplansintelligentian och gör intelligent kvällstidningbilaga i TV8:s "Frånvarande" som startar i morgon (lördag 26/1 kl 20).

Upplägget är som följer: fyra personer som gillar att höra sin egen röst bjuds in för att spekulera och skvallra kring en känd person. I första avsnittet - som förhandsvisandes i en våning vid Stureplan i går kväll - var föremålet för samtalet Runar Sögaard.

Och det var ganska kul. Det är inte revolutionerande tv, jag slog inte kullerbyttor av lycka på väg hem, men det var underhållande. De lyckades ta skvaller till en mer intressant nivå än Klick. Mest minnesvärd är nog Alex Schulmans avslöjande om Runars penis.

Jag vet vad Bryan Adams gjorde sommaren 1969

Under många år trodde jag att Bryan Adams sjöng "I had my first real sex dream" i "Summer of 69". Jag förstod redan då att det var en väldigt bisarr textrad – den passade inte in på något sätt. Men jag tyckte att det lät så och lät saken bero.

Sedan dess har jag inte ägnat många tankar åt Bryan Adams. Tills i dag. En snubbe på jobbet har "Summer of 69" i sitt delade iTunesbibliotek. Jag lyssnade. Och hörde. "I got my first real six-string". Så klart att det var en jävla gitarr han sjöng om. (Den som läst sin Freud skulle säkert kunna göra en och annan poäng av gitarren som fallossymbol, för att inte tala om vad man skulle säga om min feltolkning av textraden – men det är en annan story.)

Det känns ju skönt att ha rätt ut det här. Även om jag, som sagt, inte har tänkt på saken på väldigt länge så känner jag nu att det är en av många pusselbitar till min version av verkligheten som inte velat passa in och legat och skavt någonstans långt inne.

Samtidigt. Jag blir lite besviken. Det kan ju vara så med sånger som man gett en viss innebörd och sen läst texten och insett att man varit helt ute och cyklat. Låten blir en helt annan. I "Karma Police" trodde jag att Radiohead sjöng "This is what you get when you mess with love" vilket är en helt briljant textrad. Men de sjunger egentligen "us" istället för "love". Inte alls lika bra.

Ja, ja.

För övrigt upptäckte jag att "Summer of 69" är bättre än sitt rykte. När jag var ung och allvarlig kunde jag häva ur mig saker som att "det finns de som inte inser skillnaden mellan Bruce Springsteen och Bryan Adams, men, det ska ni veta, det är en jävla skillnad!". Vilket skitsnack. I "Summer of 69" är han lika bra som de äkta rockkillarna. Dessutom. En man som fotar modejobb på fritiden är självklart mycket mer intressant än en som meckar med bilen.

Angående det här med att föra ett samtal

I dagens röster i radio om tv avhandlas kommande samtalsprogrammen Beckman, Ohlson & Can och Frånvarande. Dessutom lovar jag att se på handbolls-EM i helgen.

Gör så här: gå till lyssningsarkivet, välj fredag 18 januari, blocket 10.30-11.00 och spla fram nio minuter och femtio sekunder. Mycket nöje!

Offentlig avrättning av rocken

Man kan lita på Colin Nutley. Som den hipster han är ligger han alltid några steg före. När Takt och ton bestämmer sig för att det är dags att återuppliva rocken genom bland annat klubben Growin' up kontrar Colin Nutley med slå in sista spiken i kistan. Tack så jävla mycket.

Trailer här.

Lokkos analys här.

Where everybody knows your name

Du kan ta Rosander från rocken, men inte rocken ur Rosander. Efter ett 2007 med hipsterelectro på mördarvolym och fulla men ack så snygga kids på dansgolvet var det skönt att stå i en bar och spela gubb och indie.

Premiären av Growin' up i lördags på Hjärtats bar kändes ungefär som ett avsnitt av "Cheers". Jag tittade upp från skivspelarna och in genom dörren kommer en leende, vacker vän. Det var lika hjärtlig stämning som namnet på stället utlovar.

Och ungefär så här lät det när Peter, Micke och jag spelade skivor:

Franki Valli & The Four Seasons "December 1963"
Blue ridge rangers - blue ridge rangers blues
Bob dylan - knockin' on heaven's door
Bon jovi - livin' on a prayer
Magnetic Fields "Washington DC"
Paul Simon "You can call me Al"
Billy Bragg "Upfield"
The Isley Brothes "Work to do"
Van Morrison "Bright side of the road (The Philosophers Stone version)
The Cure "Boys don't cry"
Bright Eyes "Let's not shit ourselves (To love and to be loved)
Neil young - keep on rockin' in the free world
Nick lowe - so it goes
Patti smith - dancing barefoot
Ratata - jackie
Rod stewart - maggie may
Stone roses - i am the resurrection
Talking heads - this must be the place
Bruce Springsteen "Growin' up"
Johnny Thunders "You can't put your arms around a memory"
Peter Gabriel "Solsbury Hill"
Badly Drawn Boy "You were right"
Eldkvarn "Blues för Bodil Malmsten"
Journey "Don't stop believing"
David Sandström "The Sixties"
Florence Valentin "Pokerkväll i Vårby Gård"
Frida Selander "New York City Girls"
The Clash "I fought the law"
Anna Järvinen "Götgatan"
Morrissey "The more you ignore me the closer I get"
Florence Valentin "Upp på sociala, ner på Systemet"
The Isley Brothers "I turned you on"
Morrissey "Sister I'm a poet"
Eldkvarn "Kärlekens tunga"
The Faces "Ooh La La"
OMD "Messages"
Banarama "Cruel summer"
Divinyls "I touch myself"
Eurythmics "Here comes the rain again"
Prince & The new power generation "Money don't matter 2 night"
David Bowie "Teenage Wildlife"
Badly drawn boy - born in the uk
Bananarama - cruel summer
Bruce springsteen - growin' up
Cure - just like heaven
Dionne warwick - heartbreaker
Doves - there goes the fear
Duran duran - rio
Rod stewart - downtown train
Ed harcourt - apple of my eye
Fleetwoood mac - go your own way
Kirsty mccoll - a new england
Magnetic fields - i think i need a new heart

The heart of saturday night

På tur med morfar

Min morfar hade en Saab 96. I början av åttiotalet hade den sett sina bästa dagar. Men morfar hade inte en tanke på att köpa ny bil. Han hade samma attityd till sitt fortskaffningsmedel som med allt annat: det ordnar sig.

När mormor och morfar hälsade på oss i England gick han solo ned till den lokala puben i Kingswood och tog en öl. Han kunde inte ett ord engelska. Men det ordnade sig.

Jag minns hur vi gick till den kombinerade tobaks-, godis- och leksaksbutiken. Jag ville kolla in de senaste knallpulverpistolerna och morfar vill ha tuggummi. PK var hans märke. Än idag kan jag höra hur han pratar med expediten. På svenska.
- Jag skulle vilja ha ett paket PK.
- Ehh...sorry, sir, but I don't understand...
Givetvis fick morfar sitt tuggummi.

Många år senare tjuvlyssnade jag på ett samtal mellan farfar och morfar. Farfar beklagade sig över ålderns inverkan på hörseln. Ja, men då slipper man höra all skit, sa morfar. Snacka om konsten att se det positiva i varje situation.

Men, som sagt, morfar hade en Saab 96. Dörren på passagerarsidan gick inte att stänga. Morfar hade ordnat med ett snöre som var fastspänt i handtaget. Men dörren gick ändå upp på glänt när man var ute och körde. Jag fick instruktionen att hålla i snöret när vi åkte till affären.

- Du behöver ju inte säga något till mamma om det här, sa morfar.

Det ordnade sig.

Down for whatever

Big pimpin Bildt! Bilden kommer från Sleepys blogg.

Det är inget annat än en G-sak

Under några år på nittiotalet hade den brittiska tidningen Hip hop connection årsbästalistor där de förutom det vanliga med årets album etc även utsåg The most important person in the world. Läsarna fick rösta och "my mom" fanns alltid med på en ganska hög placering. Men det var Ice Cube som vann. År efter år.

Så var han ju också förbannat viktig på den tiden. Men efter "The Predator" och "Lethal injection" har det väl varit lite sådär med kvaliteten både konstnärligt och kommersiellt.

Men gammal är äldst. O'Shea Jackson är fortfarande "straight outta Compton, crazy motherfucker named Ice Cube". Fast kanske med lite mer livserfarenhet och lite mer att säga. Även om han redan under NWA-tiden framstod som den smartaste gangstern i Los Angeles.

I "Gangsta rap made me do it" tar han upp ett ämne som märkligt nog fortfarande är aktuellt. Det handlar om de människor som på fullaste allvar påstår att musik kan få människor att bli brottslingar, knarkare och hela bostadsområden att förvandlas till slitna getton. Och det är ju märkligt att det här alltid är en diskussion när det gäller svart musik. Som någon, jag minns inte vem, påpekade: var det någon som trodde att Eric Clapton hade skjutit sheriffen när han sjöng "I shot the sheriff"? Kanske fanns det en och annan som trodde på Bob Marley, men med Clapton - nej, självklart inte, det var ju bara en låt.

"Gangsta rap made me do it" är hur som helst ett mycket trevligt livstecken från en av västkustens finest.

Och här har vi en av Ice Cubes bästa. Även om jag föredrar den lyckligt souliga och soliga remixen.

Att växa upp ska vara att gå ut

Vi kallar det Growin' up. Det är en klubb där Micke och Peter och jag spelar musik för vuxna som fortfarande bryr sig. Vi håller till på Hjärtats bar på Bellmansgatan. Premiär lördag 12 januari. Vi börjar spela vid 22-tiden. Ni är mycket välkomna!

Alla som inte dansar är rättshaverister

Anständighetens sista väktare är en 32-årig man i Karlstad. Mediebevakaren Takt & ton kan även meddela att besökarantalet till Sundsvalls badhus kommer att skjuta i höjden. En stor del av de nya besökarna förväntas vara pojkar i 12-16-årsåldern. Nu väntar vi bara på 32-åringens reaktion.

På tal om feeling

Franki Valli & The Four Seasons "December 1963 (Oh what a night)". Hittade tyvärr ingen mp3 på den, så ni får hålla till godo med en sunkig youtubefilm. Men låten! Herregud. Är det världens bästa? Ja, i alla fall nu. Och det är ju det enda som spelar någon roll.

Vackert förpackad intelligens är det enda jag behöver

Världens snyggaste titel och ett förbannat snyggt omslag. Och den börjar väldigt, väldigt bra:

Amen kom igen. Orka läsa inledningen åtminstone. Den är lättsmält och otroligt öppenhjärtlig. Den är kanske jättejätteviktig också. Proppad med skvaller och skval.

De följande två-tre sidorna ger mig en föraning av samma känsla som Bret Easton Ellis mästerliga "Lunar park" gav. Det är inte illa.

Du vet... det är ju så här kullar och sånt där

I dagens radioprat om tv hyllar jag Glenn Close i "Damages" (de två första avsnitten går i repris på TV3 i kväll kl 23.25 och de finns med största sannolikhet på en server i närheten av dig) och "Brotherhood" (börjar på SVT fredag 11/1) och berättar för Jenny Tiblin och lyssnarna att det finns backar i San Francisco. S'att.

När länken tagits bort kan man gå till Lyssna igen, välja fredag 4 januari och blocket mellan 1030-11.00 och spola fram cirka 11 minuter och 30 sekunder.