Fin natt med Pingvinerna

Det är en egen känsla. Klockan är halv sju på morgonen, det är klart och kyligt när du stapplar ut från efterfesten och alla bekymmer kan skjutas på framtiden. Ingenting betyder någonting eftersom det enda som spelar någon roll är att ta sig hem till sängen. Två kvarter bort hör jag fortfarande beatet till "Juicy" och de sista kvardröjande gästerna som tappert sjunger med i låten. Det blev en fin natt i Umeå.

De första timmarna var som de brukar vara: en uppförsbacke. Få gäster varav de flesta verkade ha gått fel. Jag fick flera önskemål om "normal musik" och – vilket jag inte hört på länge, och som antyder något om hennes ålder – att jag skulle sluta spela "estet-musik". (För er äldre läsare vill jag förklara att hon med estet menar de som läser estetiska programmet på gymnasiet – de där kufarna i svarta kläder som hade en tummad pocketbok nedstucken i kavajfickan alternativt ett gitarrfodral på axeln och som hängde i rökrutan hela rasterna).

Men sen tog det fart. Det var trevligt att se några kända ansikten: bla ljudtekniker-Daniel, Anders J, Teres och gänget, Micke Data, Patricia, justanotherfashionkid, Filip, Emma-Lina, Frida och Lasse mfl. Brorsan kom också förbi. Det blev inte fullt – påsk i kombination med att Brutalex och Mamma Erik (ta hem hans utmärkta mixtape här) körde sin klubb Midnight Ramble på Plaza slukade en del folk. Midnight Ramble hade inte heller utsålt och senare under natten träffade jag en snubbe som spelat på Scharinska – de hade haft så lite folk att de stängde.

Klubb Pingvin hade bokat två liveband: Industi Royal och Tennishero. De förstnämnda var... tja, vi säger så här: inte min läskeblask. Sångaren var visserligen ganska rolig när han mumlande kallade publiken för "era jävla moderater". Men sen fortsatte regeringsbashingen med rader som "den här låten är till Fredrik Reinfeldt och hans jävla fittmoderater" eller nåt sånt, vilket är ungefär lika ointressant som alla de amerikanska band som fortfarande tvingas snacka skit om Bush så fort de intervjuas av svenska kulturbilagor. Kanske är det sådana saker man måste säga om man är ett punkrockband som spelar i Umeå. Men, om vi sätter politiska uppfattningar åt sidan för en kort stund, vore det inte ganska intressant, ur en rent estetisk synvinkel, om de istället hade dissat Lars Ohly? Eller hyllat Centern? ("Tack som fan Maud Olofsson för att du gett oss billig städhjälp. Let's rock!") Överraskningar är alltid välkomna. Skinheads i nagellack, som Morrissey brukade prata om.

Fotografen Sofie Granberg lyckades i alla fall få bandet att se riktigt snygga ut. Ur en kameras synvinkel är ett rockband alltid att föredra framför laptoptechno. Men aldrig ur en klubbkids. Tennishero gjorde kvällen. Deras 45 minuter på scenen var både imponerande och inspirerande. Det hela liknande mer ett avancerat dj-set än en livespelning – samplingar av Beach Boys och 80-talshits blandades med Tennisheros egna remixer av bland andra Refused. De spelade dessutom Chemical Brothers "Block rockin beats" – en låt som jag det senaste året eller så funderat på att börja spela igen, men då har jag alltid fegat ur och tänkt att tiden inte är mogen för det. Men Tennishero visar vägen. Vi pratade om saken senare under natten och över kaffe dagen efter. Jens och Alex i Tennishero tror på en comeback för big beat. Som Alex uttryckte det: "Det har ju varit så mycket minimal på sista tiden, så jag tänkte att det kunde vara dags för lite maximal". Och, ja, varför inte? Det är kanske dags att gräva fram de där tidiga Fatboy Slim-tolvorna ur förrådet. Får testa det nästa gång.

Tennishero har en massa andra saker för sig: de presenterade bland annat en mycket rolig idé som kretsade kring en jordglob. Om allt går väl kommer ni att få se vad i en designaffär inom en inte alltför avlägsen framtid. Det går också att hålla koll på tennishero.se