Espressino håller stilen

Man ska inte ta ut förlusten i förväg. Och man ska inte bli så satans upprörd över saker som egentligen inte spelar någon roll. Dessutom har inte Espressino lagt ned. Jag trodde att de nya ägarna skulle ta ned skylten och göra om stället, men hittills har jag inte märkt av mycket förändring. Det är andra killar bakom disken, men kaffet – även om jag tror att de bytt böna eller blandning – hör fortfarande till det bästa man kan få i Stockholm. Och cannolon är lika söt som för en månad sedan.

Och det där om att hoppas på att något ännu bättre skulle öppna femtio meter nedför gatan: härom veckan öppnade Kaffebar (som tidigare höll till på Bysis där Mellqvist nu ligger) just femtio meter bort från Espressino på St Paulsgatan. Det är ett fint ställe med väldigt trevlig personal. Och de gör en bra blandning av svenskt – västerbottenstoast! – och italienskt. Deras espresso är bra, men jag måste tyvärr beskriva den som lite för traditionell för min smak. Jag kan vara helt ute och cykla nu, men deras kaffe smakar som det jag drack i Neapel – starkt som en snyting skriker det: det här är KAFFE, din mes, vill du ha något runt och krämigt kan du dricka latte – i somras och jag antar att man inte kan bli mycket mer traditionell än så.