Valupptakt

Min gode vän Peter Backlund har nyligen lanserat det första steget till en svensk variant av Real clear politics: Opinion 2010

Espressino håller stilen

Man ska inte ta ut förlusten i förväg. Och man ska inte bli så satans upprörd över saker som egentligen inte spelar någon roll. Dessutom har inte Espressino lagt ned. Jag trodde att de nya ägarna skulle ta ned skylten och göra om stället, men hittills har jag inte märkt av mycket förändring. Det är andra killar bakom disken, men kaffet – även om jag tror att de bytt böna eller blandning – hör fortfarande till det bästa man kan få i Stockholm. Och cannolon är lika söt som för en månad sedan.

Och det där om att hoppas på att något ännu bättre skulle öppna femtio meter nedför gatan: härom veckan öppnade Kaffebar (som tidigare höll till på Bysis där Mellqvist nu ligger) just femtio meter bort från Espressino på St Paulsgatan. Det är ett fint ställe med väldigt trevlig personal. Och de gör en bra blandning av svenskt – västerbottenstoast! – och italienskt. Deras espresso är bra, men jag måste tyvärr beskriva den som lite för traditionell för min smak. Jag kan vara helt ute och cykla nu, men deras kaffe smakar som det jag drack i Neapel – starkt som en snyting skriker det: det här är KAFFE, din mes, vill du ha något runt och krämigt kan du dricka latte – i somras och jag antar att man inte kan bli mycket mer traditionell än så.

Grattis

Klubb Lennart

Om jag hade varit i Umeå just nu hade jag varit på Scharinska där jag hängt med ett anteckningsblock vid DJ-båset och frågat efter varje låt jag inte kände igen. Nils Fredriksson, Henrik Lång, Michael Stenlund och Stefan Nilsson ligger bakom Klubb Lennart – en hyllning till den legendariske musikjournalisten Lennart Persson. Ska en svensk musikjournalist hyllas är det just Lennart Persson och ska det göras av några i Umeå är det just av kvartetten bakom Klubb Lennart. Som Nils utrycker det i VF:

"Lennart Persson förenade en kunskap och passion för musiken med en fantastisk förmåga att skriva. När man läst vad han skrivit om en låt ville man bara höra den, hans texter förhöjde musikupplevelsen."

och

"Med både Gud och Djävulen på vår sida kan vi inte misslyckas"

Growin' up del 11

Growin' up introducerar balladtimmen. På fredag klockan 23-24 drar vi ned tempot och bjuder in till allsång och stora känslor. Se fram emot tryckare, sentimental muskelrock, indiesnyftare och en hel del Mauro. Pet Sounds bars källare. Från klockan 21.

Putte Wickmans födelsedagskalas

På väg hem från jobbet tog jag vägen via Katarina kyrkogård. Kring Putte Wickmans grav stod ett sällskap och skålade i champagne. På gräsmattan stod några flaskor och på gravstenen hade de ställt en kartong som de åt något ur. De pratade och skrattade. En kvinna rättade till en blomma vid graven. De skålade och drack.

De var en sex, sju kvinnor och män som måste ha tillhört dem som älskade Putte Wickman oändligt, som det står på stenen. Det var den 10 september 2009 och på dagen 85 år sedan Putte Wickman föddes. Så vill jag också bli firad efter min död.

Jigga

Tack till brorsan för tipset.

Mer Taken By Trees

Att gå ut med sig själv är en balansgång. Ensamheten kan klä dig som en sombrero med blinkande julgransbelysning. En annan gång är du osynlige mannen som hänger vid bardisken och betraktar galenskapen runt omkring dig.

Det gäller att ha ett syfte. Om du gått dit för konsertens skull är det ju inga konstigheter – du väntar bara på att bandet ska gå på. Å andra sidan kan det vara den mest naturliga sak i världen att hänga vid en bardisk med en kvällstidning som enda sällskap.

Klas Östergren berättade i en intervju att han fått mycket stoff genom att bara sitta vid en bardisk och lyssna. Han har också sagt att spriten gett honom mer än den tagit. Klok man.

Taken By Trees spelning på släppfesten för "East of Eden" härom onsdagen var hur som helst en fin historia. Av Victoria Bergsmans omvittnade skygghet märktes inte mycket när hon stod på scenen. Mellansnacket var visserligen så lågt att knappt medmusikanterna kan ha hört det, men hon såg ut att trivas. Tillsammans med bland andra El Perro Del Mar framförde Bergsman "Anna", "Watch the waves" och "Tidens gång" och en eller två till från nya skivan. Det lät mycket bra.

Jag vill gärna skriva något mer om "East of Eden", men jag har svårt att fånga tanken. "Tidens gång" får mig i alla fall att tänka på Lill Lindfors "Du är den ende" och något gammalt svenskt. Jag är tveksam till om jämförelsen med Lill håller, men va fan, döm själva. Plattan finns når ni via denna länk (Spotify).

Om du har 15 minuter över

hwasser - about that promise from Sebastian Rozenberg on Vimeo.

Fantastisk låt av Hwasser. Den kom någon gång förra året, men eftersom Takt & ton är en tidlös institution bryr vi oss inte om att vara först utan koncentrerar oss på att vara bäst.

Här och här finns inte särskilt mycket mer information om Hwasser. Mp3 är till salu på Klicktrack.

Espressino lägger ned

Espressino stänger om två dagar. Stället är sålt till klåparna mitt emot: Muggen. Som om Stockholm behöver ännu ett kafé där pojkar och flickor som väntar på att bli upptäckta serverar skållhet latte och överdimensionerade bakverk.

Fan också. Espressino har under det knappa år de sålt kaffe på Götgatsbacken varit ett av få pålitliga espressoställen i stan. Om jag fått en krona för varje böna de malt åt mig skullle jag ha budat över Muggen och gett kaféet till personalen mot löfte att de fortsatte arbeta där.

Nåja. Jag svor lika mycket när Sostas lade ned. Då dröjde det bara några månader innan något bättre öppnade 50 meter nedför gatan.