torsdag 19 april 2007

So, there's this guy Tony...



Veckans krönika på dagenstv (se nedan) handlar om "Sopranos" och om att tv-serier är bättre än film. Till skillnad från artikeln i Vanity Fair anser jag inte att Sopranos är ensamt ansvarig för de senaste årens konstnärliga kreativitet inom TV-området. Men den har haft stor betydelse. Framförallt vad gäller budget. Om man bara ser till t ex skådespelare och manus fanns det långt innan Tony Soprano var påtänkt många serier på samma nivå som Sopranos. Och jag har alltid ansett att bra TV-serier är att föredra framför film (om man nu måste välja). Men jag tror att en serie som "Rome" med dess blockbusterbudget varit omöjlig utan "Sopranos".

Hursomhelst. Ni som bryr er har väl redan sett den här (tack Peter!). En Sopranosnörd med väldigt mycket tid över har gjort en snygg sammanfattning av de senaste säsongerna. Allt går i blixtfart, på sju minuter sammanfattas jag vet inte hur många timmar av briljant tv. Sammanfattningen lyckas få med det mesta och dessutom slänga in kommentarer som som "Meadow dates the goofiest guy in the world".


Fotografiet ovan är från den fantastiska avslutningen av säsong tre då Uncle Junior sjunger.

Krönika
Maffian har väl aldrig varit så alldaglig som i ”Sopranos”. Tony Soprano är en helt vanlig man, i en helt vanlig amerikansk förort, med helt vanliga bekymmer: en åldrande mor som krånglar, barn på väg in i tonåren och kollegor som inte alltid är helt lätta att komma överens med. En ”average Joe” med det lilla undantaget att han är boss för en maffiafamilj.
”Sopranos” enorma popularitet förklaras ofta med just detta: identifikationsfaktorn för tittarna är lika hög som maffiavinkeln är kittlande. Att den är en av de mest välgjorda tv-serierna någonsin har väl också spelat in.
”Sopranos” har flyttat fram gränserna för vad ett tv-drama kan vara. Serien gav mediet en sista avgörande knuff in i den guldålder som fortfarande råder för amerikansk och även brittisk tv.

Men den konservativa och i grunden okunniga föreställningen att film är viktigare och av högre kvalitet än tv lever vidare. I Vanity Fairs aprilnummer berättas om hur ”Sopranos” skapare, David Chase, i hela sitt liv strävat mot den stora duken.
Att den serie han ägnat de senaste tio åren av sitt liv är mycket mer intressant än de filmer som spelats in under samma period verkar han inte kunna ta till sig. Nu när det sista kapitlet om Tony Soprano är skrivet ser det ut som David Chase äntligen är välkommen till Hollywood. Tur för oss att han inte bjöds in tidigare.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Bre sa...

Tack brorsan, du vet ju att jag har letat efter scenen där Corrado sjunger! Ska hem och kolla.

Andreas sa...

Den är rackarns fin den scenen!