skip to main |
skip to sidebar
Veckans tv-krönika på dagenstv.com handlar om kompisar från förr och smuts av finaste kvalitet. Jag snackade om samma sak i radio i fredags (25/5) Om länken är borttagen kan man gå in i lyssningsarkivet, välja 25 maj, blocket 10.30-11.00 och spola fram några minuter.
UNT fredag har snackat med Cat Burglar inför fredagkvällens spelning på Popsala.
Bengt Ohlssons krönikor i DN på stan brukar vara underhållande läsning. Dagens spalt är lika välskriven som vanligt, men ämnesvalet är lite trist. Benke ger sig på internet i allmänhet och wikipedia och bloggosfären i synnerhet. Krönikan är trist på ett typiskt kvällstidningsmanér: vi skriver om sådant som folk redan vet och redan tycker men vi formulerar det lite bättre. Krönikan känns som ett resultat av idétorka. En standardtext att dra fram ur rockärmen när skrivkrampen tar över.Men. Bortsett från krönikans unkna tendens så finns där en snygg liknelse vad gäller bloggar:
I Martin Scorceses "King of comedy" har Rupert Pupkin byggt en pratshowstudio i sin källare, med dockor som gäster och sidekicks och en fondtapet bestående av skrattande ansikten. I bloggarna sitter Ruperts ättlingar i miljontal och Leker Tidning eller Leker Bok, och de gör det gravallvarligt och självtillräckligt och har kopplat upp sig till andra Rupertar och ägnar dagarna åt att bekräfta varandra och idissla sina trivialiteter till en allt vattnigare välling.
Det är ju en dyster bild Bengt Ohlsson ger av bloggosfären. Formulerad von oben i DN-skrapan dessutom. Men ändå en liknelse som både är smart och stämmer väl överens med det många av oss sysslar med på nätet.
Å andra sidan. "Leker tidning" och "idissla trivialiteter" är lite väl tunga stenar att kasta i ett glashus som DN på stan. Särskilt med tanke på att Bengt Ohlsson aktuella spalt är ett utmärkt bevis på att det går att göra det i klassiskt pappersformat.
Ett tvåmannahappymondays stenade på en molotovcoctail av fransk ny våg och svensk lyxpop. De heter Cat Burglar. Och jag kommer aldrig att sluta tjata om dem. Imorgon spelar Cat Burglar på Popsala.Förutom katterna så hoppas jag på Bonde do Role "Office boy (CSS remix)", Fox'n'Wolf "Youth alcoholic (Etienne de Crécy Remix)" och Dragonette "I get around (Midnight juggernaut)".
Det finns ett ljus som aldrig slocknar. Hur mycket ny fransk våg, tysk minimalism och modern göteborgspop jag än stoppar i mig falnar aldrig kärleken till Morrissey. Och till de människor som delar den kärleken. Herregud, vad vackert det var på Södra teatern igår. Det var sannerligen a host of golden daffodils.
Peter har lagt upp en film från gårdagen som ger en fingervisning om stämningen.
Det är större än julafton, sa min vän och fellow Morresseyist Peter. Visst fan är det så. För vissa är den 22 maj lättare att komma ihåg än den 24 december. Morrissey fyller 48 idag och för första gången sedan 2001 har jag inte ordnat något Morrisseykalas i Umeå. Operan var upptaget. Jag frågade Humlan om de villl göra ett samarrangemang, men de ansåg sig ha för mycket annat att göra. Vad kan vara viktigare än att fira Morrissey?
Nåja. Vi får nöja oss med att gå till Södra teatern där Dallow, Spicer, Pinkie och Cubitt (bilden) o
rdnar födelsekalas för Morrissey. För tionde året i rad dessutom. De ska fira med att ha en snubbe som papercuttar Smiths och Morrisseyomslag live. Det låter speciellt.
Speciella brukar ju de här tillställningarna vara. Förra årets kalas på Berns var mycket trevligt. Det kom inte så mycket folk (men det var lustigt med alla som gick fel. Samma kväll hade Polarpriset sin efterfest på en annan del av Berns och under kvällen ramlade det in en och annan balklänning och smoking i den lilla baren där morrisseyisterna höll till. Jesper ställde sig till slut i dörren där han vägrade släppa in de som inte föll honom i smaken. Att ett Led Zeppelin-coverband dessutom spelade i lokalen bredvid gjorde vi-mot-dom-stämningen än mer påtaglig. Fast det ska påpekas: även om Morrisseyister ofta har en vi mot världen-attityd så är det kärlek som är den övergripande känslan under dessa tillställningar), men det gjorde inget. Vi var tillräckligt många för att inte känna oss ensamma. Vi var tillräckligt många för att känna en stor gemenskap. Jag hoppas på en repris av den känslan i kväll.
Göteborg drömmer. Vackra drömmar som låter väldig, väldigt bra. Göteborgsfunken, goa gubbar och Avenyyyyyyyn är knappt ett minne blott. I dagens SvD har Jenny Damberg skrivit en fin artikel om den modernaste av popmusik. Det handlar om TTA, Studio, Embassy, Air France och den för mig nya och upplyftande bekantskapen Boat club. I papperstidningen finns också flera väldigt fina foton (bl a det av Boat Club som pryder detta inlägg) tagna av Karin Malmhav.
I veckans krönika på dagenstv.com ger jag mig på Bondfilmerna. Jag ger även ett förslag på ersättare i rollen som västvärldens försvarare.
Länken är inaktuell. Krönikan följer nedan.
Bond är alltid Bond – som bäst ett flyktigt nöje. ”Casino Royale” var förvånansvärt väl genomarbetad och Daniel Craig mycket välkommen, men en film ger ingen syndaförlåtelse. Utifrån utmärkta grundingredienser har man kokat ihop en serie filmer som inte bara är förutsägbara utan också väldigt korkade.
För att bara ta ett exempel: skurkarna. Deras mål är oftast totalt världsherravälde, men varför och vad de ska göra med makten är högst oklart. Frånvaron av avsikter döljs i stället bakom ett
ondskefullt skratt.Tack och lov finns det andra brittiska gentlemän som ensamma för en kamp mot världens ondska.
I BBC:s thrillerserie ”State within” hamnar den brittiske Washingtonambassadören Sir Mark Brydon i en konspiratorisk härva av storpolitik och vapenhandel. Förutom högklassigt drama är ”State within” en problematisering av den vänskapliga relationen mellan Storbritannien och USA. De senare representeras av en ruskig hök till försvarsminister mästerligt spelad av Sharon Gless.
”State within” kan liknas vid en blandning av ”Vita huset” och ”24”. Historien får det mesta i genren att lika ett nummer av Agent X9. Eller en Bond-film. Med tanke på den anglofili som präglat svensk tv i vår – ”Life on mars”, ”Green wing”, ”Mrs Pritchard” etc – vore det passande om någon kanal kunde kröna denna vår med ”State within”.
för övrigt...
...ska SVT ha en eloge för att de visar den briljanta serien ”The comeback, men smisk för att de gör det på lördagar kl 19.30.
Tv-serier ska visas i primetime på
vardagar eller inte alls.
Fan. Per Hagman hade rätt. Igen. De bästa konserterna är de man missar. Medan jag, Peter och Micke satt och drack öl på Östermalm och lyssnade till Gustav Gelins stundtals väl reaktionära indie verkar det ha hänt stora saker på Söder. Vad kan man göra annat än att referera till James Murphy?
I was the first guy playing Daft Punk to the rock kids. I played it at CBGB's. Everybody thought I was crazy. We all know. I was there. I was there. I've never been wrong. I used to work in the record store. I had everything before anyone. I was there in the Paradise Garage DJ booth with Larry Levan. I was there in Jamaica during the great sound clashes. I woke up naked on the beach in Ibiza in 1988. But I'm losing my edge to better-looking people with better ideas and more talent. And they're actually really, really nice. I'm losing my edge.
Nu har t o m Musikbyrån upptäckt att Paris dansar igen. I fredags sände de ett reportage om den nya franska vågen. De koncentrerade sig framförallt på Ed Banger och Institiubes. Det fram kom väl inget revolutionerande i reportaget, men det var ändå roligt att se ansiktena bakom några av alla de där bloggmp3:orna och tolvorna. Scenerna från de parisiska klubbarna var mycket inspirerande. Programmet går i repris i SVT2 kl 19.30 idag (tisdag). Det finns även på svt play.
Den är den sortens fredag då jag talar till medborgarna via radio. Jag lägger ut texten om "Day break", "Extras", "Eurovision song contest" och "Spy game". Håll till godo!
Om man vill lyssna när länken är borttagen går man hit, klickar "Lyssna igen", väljer fredag 11 maj, blocket 10.30-11.00 och spolar fram 11 minuter och 34 sekunder.
På lördag har kandidaterna på grafisk design och illustration vid Konstfack vernissage för sin examensutställning på Färgfabriken. Det blir en hel del intressanta projekt som ställs ut: böcker, typsnitt, affischer och filmer mm. Också fest förstås! Bland andra The Blazers och Jakob från Klubbstormen spelar skivor.
Färgfabriken ligger i Liljeholmen. Ta tricken dit, följ tvärbanan i riktning Alvik, sväng av till höger på Trekantsvägen och ta första till vänster och sen höger. Typ. Eller kolla på hitta.se.
Det är dramatiskt, modernt och extremt pretentiöst. Men Björks vingar bär. Än så länge framstår "Volta" tillsammans med Feist "The reminder" som ett av årets album.
"Volta" innehåller framförallt Timbalandsammarbetet "Earth intruders" och "Dull flame of desire" där Antony från Antony & The Johnssons hjälper till med sången. Den är makalös. Nuff said. Lyssna.
Mina kollegor på TT Spektras nöjesredaktion spekulerade i förra veckan kring årets sommarplåga. Mingus och Sexfemmans "Kär i en kickers" och Frida Muranius "Dunka mig gul och blå" utsågs till favoriter. Och så kan det kanske bli.
"Kär i en kickers" är en bra, smart och väldigt rolig låt. Det är skönt att höra att mina referensramar inte åldrats så mycket. En kickers är fortfarande en kickers. Om man ska tro Mingus och Sexfemman är attributen de samma som 1989: mjukisbrallor, filas, butterflykniv, cig och en me against the world-attityd. Den enda som skvallrar om 2000-tal i texten är väl mobiltelefonerna.
Frida Muranius "Dunka mig gul och blå" är även den en uppenbar humoristisk låt. I alla fall är den nog menad att vara det. Problemet är att det inte riktigt fungerar.
I fredags kväll uppmärksammades jag på att problemen med "Dunka mig gul och blå" kan ses ut olika perspektiv. En kompis hade en läst en intervju med Frida och efterlyste någon form av problematisering av låtens tema i artikeln. Min kompis menade att låten sände ut fel signaler eftersom den bara handlade om hur Frida vill tillfredsställa sin partner. Det skulle alltså vara frågan om att textens jag tar på sig en underordnad roll. Förvisso finns det en tradition av icke jämställda sexuella roller som man måste förhålla sig till även i populärkultur. Samtidigt är det bara en poplåt, inte en avhandling i sexualitetens historia. Och vi har tack och lov kommit en bra bit från 1800-talets sängkammare. Jag har dessutom väldigt svårt att se någon som skrivit den texten som en bimbo i bikini på en nyvaxad motorhuv.
"Dunka mig gul och blå" har andra problem. Först och främst är fräckisar pinsamma i vilken form de än levereras. Bortsett från texten är låten dessutom inget vidare – tankarna går till något som blivit över från en oinspirerad eftermiddag i Timbuktus studio. Men främst är det metaforen i titeln som ställer till det. Den leder i alla fall mina tankar till något helt annat än sex.
Metaforen användes i ett annat syfte av författaren Jonas Hassen Khemiri. Huvudpersonen i hans roman "Ett öga rött" associerade uttrycket "att slå någon gul och blå" med den svenska flaggan och att man som invandrare antingen blir slagen gul och blå eller så blir man det i själen. Lite smartare, lite mer relevant än i "Dunka mig gul och blå".
Hur som helst. Om jag skulle välja blir det "Kär i en kickers". Om jag skulle satsa pengar så blir det på "Dunka mig gul och blå" – förmodligen snart remixad av Basshunter. Så stort är mitt förtroende för er, medborgare.
Kvällens bästa låtar var Justice "D.A.N.C.E." och TTA:s "First class riot" och The Concretes "Kids". De som var roligast är en annan historia. Där ligger Just can't get enough-remixen i topp tätt följd av Basement Jaxx "Where's your head at" och Paul Simons "You can call me Al".Listan som följer är inte i rätt ordning. Men jag tror att jag fått med alla låtar i alla fall.Joakim "Lonely hearts"Princess Superstar "Perfect (Tonite only mix)Soviac "I got the ribbah (quants acid workout remix)David Sandström Overdrive "The crotch of saturday night"The Stone Roses "I am the ressurection"The Tough Alliance "Makle it happen"Camera Obscura "Lloyd I'm ready to be heartbroken"Peter Bjorn and John "young folks"Prince "Controversy"Paul Simon "You can call me Al"David Sandström Overdrive "The Fatville Treaty"Embassy "Thats meat boys"Breeders "Cannonball"CSS "Let's make love and listen to death from above"Eurythmics "Thorn in my side"Peaches "Fuck the pain away"Shout Out Louds "Tonight I have to leave it"The Clash "London Calling"Black devil disco club "On just foot"Junior Boys "In the morning (Hot chip remix)Franz Ferdinand "Take me out"
Oli feat K and Ebb "Donnie Disco"The Rapture "House of jealous lovers"Primal Scream "Rocks"The Tough Alliance "First Class Riot"Verve "Bittersweet symphony"Fleetwood Mac "Everywhere"Smashing Pumpkins "1979"Jesus and Mary Chain "Just like heaven"Depeche Mode "Just can't get enough (Dirty south mix)Mapei "Video vixens"The Organ "Brother"Beach boys "God only knows"Feist "My moon my man"Vapnet "Tjernobyl"Familjen "Kom säger dom"Basement Jaxx "Where's your head at"Lucknow pact "A few drinks a few laughs"Cajun dance party "Colorful life"Gossip "Listen up (ATOC Extended mix)The Concretes "Kids"Kocky "Be part of it all"Justice "D.A.N.C.E."Daft Punk "Da funk"Hot chip "Colours"Marco dos Santos feat Zita Lotis "Not on the guest list"Thieves like us "Drugs in my body"Haricut one hundred "Lemon firebrigade"Uffie "Hot chick"Studio "Out there"
I senaste och sista numret av tidskriften Sex berättar dj:n Erik Prydz om hur han tas emot när han är ute och spelar:
"Jag blir behandlad som en superstar. Jag blir hämtad i fin bil, ibland är det beväpnade vakter med. Alltid finaste sviten på finaste finaste hotellet. Ja, jag blir väl bemött."
Och det blir jag med. Även om det är en bit kvar till beväpnade vakter. Scharinska hade bokat rum på Uman. Vilket ställe! Tjejen i receptionen: "Vi har en buffé framdukad i matsalen som vi bjuder på, sedan finns det alltid frukt, kaffe och te och vill du basta så bjuder vi på öl." Rummet var större än min gamla etta på Västra Kyrkogatan och på sängen låg en inplastad morgonrock och ett par flip flops. Tyvärr hann jag bara utnyttja buffén. Men det är ju tanken som räknas. Kort sagt: om chefen skickar dig på konferens till Umeå så se till att du får ett rum på Uman.
Brottslingen återvänder alltid till brottsplatsen. På fredag spelar jag skivor på Scharinska. Klackarna i taket! Slippsen i pannan! Indie fabulous i högtalarna!
rdnar födelsekalas för Morrissey. För tionde året i rad dessutom. De ska fira med att ha en snubbe som papercuttar Smiths och Morrisseyomslag live. Det låter speciellt.
och tankarna på att lägga skivorna på hyllan kommer smygande så går det att gömma sig i båset. Särskilt om man inte ordnar sin egen klubb. Det är värre i de situationer då man är inhyrd för ett gig där man kanske inte kommer helt överens med musiken. Men när man får spela sin grej på ett skönt ställe med trevlig personal som på Scharinska så är det ändå okej.
sade återigen hur en bra fest ser ut. Rummet där baren ligger blev ett enda dansgolv och Fredrik och Linda klättrade upp på bardisken och dansade med tomtebloss i händerna. Det var en sight for sore eyes. Den sista timmen-45 minutrarna kändes som en riktigt bra hemmafest där man ger blanka fan i vad grannarna ska säga när man stöter på dem i trappen dagen efter. Det blev till och med en inklapp för extranummer. Jag tittade frågande på vakten som kommit i barrummet för att schasa ut gästerna. Han tvekade någon sekund och nickade sedan: "Kör en till". Jag la på "First class riot" och kvällen kändes ändå ganska lyckad.
llit det bästa från originalet – den karaktäristiska syntslingan och korta snuttar av Dave Gahans sång – och samtidigt gjort en modern danslåt. Det var ganska lite folk på golvet när jag la på den, men så fort folk hörde vad det var blev det proppfullt. Det var också roligt att se att Cat burglars remix av Juvelen funkade på dansgolvet.
