Mina kollegor på TT Spektras nöjesredaktion spekulerade i förra veckan kring årets sommarplåga. Mingus och Sexfemmans "Kär i en kickers" och Frida Muranius "Dunka mig gul och blå" utsågs till favoriter. Och så kan det kanske bli.
"Kär i en kickers" är en bra, smart och väldigt rolig låt. Det är skönt att höra att mina referensramar inte åldrats så mycket. En kickers är fortfarande en kickers. Om man ska tro Mingus och Sexfemman är attributen de samma som 1989: mjukisbrallor, filas, butterflykniv, cig och en me against the world-attityd. Den enda som skvallrar om 2000-tal i texten är väl mobiltelefonerna.
Frida Muranius "Dunka mig gul och blå" är även den en uppenbar humoristisk låt. I alla fall är den nog menad att vara det. Problemet är att det inte riktigt fungerar.
I fredags kväll uppmärksammades jag på att problemen med "Dunka mig gul och blå" kan ses ut olika perspektiv. En kompis hade en läst en intervju med Frida och efterlyste någon form av problematisering av låtens tema i artikeln. Min kompis menade att låten sände ut fel signaler eftersom den bara handlade om hur Frida vill tillfredsställa sin partner. Det skulle alltså vara frågan om att textens jag tar på sig en underordnad roll. Förvisso finns det en tradition av icke jämställda sexuella roller som man måste förhålla sig till även i populärkultur. Samtidigt är det bara en poplåt, inte en avhandling i sexualitetens historia. Och vi har tack och lov kommit en bra bit från 1800-talets sängkammare. Jag har dessutom väldigt svårt att se någon som skrivit den texten som en bimbo i bikini på en nyvaxad motorhuv.
"Dunka mig gul och blå" har andra problem. Först och främst är fräckisar pinsamma i vilken form de än levereras. Bortsett från texten är låten dessutom inget vidare – tankarna går till något som blivit över från en oinspirerad eftermiddag i Timbuktus studio. Men främst är det metaforen i titeln som ställer till det. Den leder i alla fall mina tankar till något helt annat än sex.
Metaforen användes i ett annat syfte av författaren Jonas Hassen Khemiri. Huvudpersonen i hans roman "Ett öga rött" associerade uttrycket "att slå någon gul och blå" med den svenska flaggan och att man som invandrare antingen blir slagen gul och blå eller så blir man det i själen. Lite smartare, lite mer relevant än i "Dunka mig gul och blå".
Hur som helst. Om jag skulle välja blir det "Kär i en kickers". Om jag skulle satsa pengar så blir det på "Dunka mig gul och blå" – förmodligen snart remixad av Basshunter. Så stort är mitt förtroende för er, medborgare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar