Vad har vi lärt oss av en natt på Orange? Tja, att Broder Daniel fortfarande regerar indie-Sverige. Visserligen var det för få gäster natten mot lördag för att erbjuda ett statistiskt säkert resultat, men BD var i alla fall det mest frekventa önskemålet. Näst mest önskat var The Smiths. Nähä, allvarlit? Jo, så var det.
De första timmarna var en seg uppförsbacke. Men de ungdomar som tagit sig dit verkade ha trevligt. Det lossnade först framåt ettiden. Det blev inte på långa vägar lika mycket folk som på Popsala, men det blev dans i alla fall.
När jag la på "Rende-vouz i Rio" med Lustans Lakejer hoppade Gustav Gelin upp på en fåtölj bredvid bardisken, vevade med armarna i luften och såg väldigt, väldigt glad ut. Resten av besökarna, särskilt de på dansgolvet, såg sig lite osäket omkring med en blick som sa: "eeh...vad fan är det här?".
Janne Kask (Brainpool, ni vet) dansade med två tjejer. Han var lite missnöjd med indien och frågade om jag kunde spela Pet Shop Boys eller Hot Chip. Vilket jag mer än gärna gjorde. Det blev "Suburbia" och "Over and over".
När klockan var tio i tre spelade jag Magnus Ugglas "Mälarö kyrka". Fyra personer kvar på dansgolvet varav två killar skriker rakt ut vid de första tonerna och sedan sjunger med i hela låten. Imponerande. De ville höra "Bizarre love triangle" som blev kvällens sista låt.
På hela taget blev det en ganska lyckad kväll. Det var inte samma kick som Popsala, men, va fan, hur många spelningar är det?
Jag somnade med tv:n på. Vaknade till ett avsnitt av Simpsons (det när Homer åker på rock'n'roll-camp med Mick Jagger m fl). Åt en ganska trist hotellfrukost, drev omkring på stan som är väldigt vacker, kollade in slottet och försökte förstå mig på de märkliga informationsskyltar de satt upp där – det kan vara en idé att fler än historiker specialiserade på 1500-talets försvarsteknik ska begripa dem. Nere vid domkyrkan hade en demonstration samlats. Röda fanor, svarta kläder. De skrek "USA ut ur Irak" och "Israel ut ur Palestina" om vartannat. Fick mig att tänka på Umeå.
Drack kaffe på ett fik som heter Hugo. Sjukt stressad snubbe bakom disken.
Jag: Vad är det i den där kakan?
Han: Banan. Du kan ju ta en croissant med prästost och marmelad. (Han har inte sagt halva meningen innan han börjar göra i ordning croissanten.)
Jag: Eeh, ok.
Men den var god. Croissanten, alltså.
Som om det inte var nog med nattens Jag mötte Lassie. När jag står utanför hotellet och väntar på en taxi som ska ta mig till tågstationen stannar en bil utanför entrén. Ut kliver två biffar med sådana där Secret service-snäckor i öronen och jämställdhets- och integrationsminister Nyamko Sabuni.
2 kommentarer:
alltså ni borde göra lite mer reklam för popsala! det skulle nog göra susen, för det skulle ju vara dumt om ni skulle lägga ner (vilket inte får, haha). jag har inte sett något alls i stan förutom på orange hemsida. kom igen!
Jo, du har helt rätt. Och det kommer. Men senaste gången (fre 23 mars) var ju ingen riktig Popsala, så därför gjorde vi ingen egen marknadsföring heller. Men som sagt: du har rätt och vi ska skärpa oss.
Skicka en kommentar