Ja må han leva

Det är större än julafton, sa min vän och fellow Morresseyist Peter. Visst fan är det så. För vissa är den 22 maj lättare att komma ihåg än den 24 december. Morrissey fyller 48 idag och för första gången sedan 2001 har jag inte ordnat något Morrisseykalas i Umeå. Operan var upptaget. Jag frågade Humlan om de villl göra ett samarrangemang, men de ansåg sig ha för mycket annat att göra. Vad kan vara viktigare än att fira Morrissey?

Nåja. Vi får nöja oss med att gå till Södra teatern där Dallow, Spicer, Pinkie och Cubitt (bilden) ordnar födelsekalas för Morrissey. För tionde året i rad dessutom. De ska fira med att ha en snubbe som papercuttar Smiths och Morrisseyomslag live. Det låter speciellt.

Speciella brukar ju de här tillställningarna vara. Förra årets kalas på Berns var mycket trevligt. Det kom inte så mycket folk (men det var lustigt med alla som gick fel. Samma kväll hade Polarpriset sin efterfest på en annan del av Berns och under kvällen ramlade det in en och annan balklänning och smoking i den lilla baren där morrisseyisterna höll till. Jesper ställde sig till slut i dörren där han vägrade släppa in de som inte föll honom i smaken. Att ett Led Zeppelin-coverband dessutom spelade i lokalen bredvid gjorde vi-mot-dom-stämningen än mer påtaglig. Fast det ska påpekas: även om Morrisseyister ofta har en vi mot världen-attityd så är det kärlek som är den övergripande känslan under dessa tillställningar), men det gjorde inget. Vi var tillräckligt många för att inte känna oss ensamma. Vi var tillräckligt många för att känna en stor gemenskap. Jag hoppas på en repris av den känslan i kväll.